Ja, jag har en kort rast på jobbet. Nej, jag har inte haft fungerande telefon, internet eller TV hemma sedan i fredags. Ja, jag har ringt till felanmälan flera gånger. När telefonrösten frågar om jag vill felanmäla bredband, telefoni eller TV så vill jag bocka för alla alternativen, men det går icke. Och den ena avdelningen kan inte svara på hur den andra löser sina problem. Eller det vill säga; när jag pratar med MÄN så vet de inte hur de ska lösa problemet eller bollar det vidare till någon annan. När jag pratar med KVINNOR så tar de tag i problemet och sliter med det ända till de hittar en lösning. So here´s to the ladies på Telia support. Ni är så asgrymt mycket bättre problemlösare än männen som inte ens kan ta kritik ut att bli syrliga i tonen. Just nu väntar jag på att någon form av tekniker ska komma ut till mitt hus och se var felet är, för en KVINNA kom fram till att problemet inte alls verkar ligga hemma hos mig... Duuhh, I could´ve told you that from the start... När jag fick en ny switch (eller vad det heter) hemskickad så rotade jag bland de manicker jag har hemma och insåg att jag hade fem manicker (switchar, modem, boxar) från Telia i min garderob sedan tidigare. Har de ett skrotlager där jag kan dumpa allt?
Snart en vecka utan en länk till omvärlden. Thank God för mobilen, och att Elvaåringen har en egen. Efter tre dagar hade Elvaåringen TV-abstinens och jag rotade fram den gamla hederliga antennkabeln och pluggade in den. Nu har Elvaåringen överlevt med bara Barnkanalen i snart en vecka. Thank God för Sommarlovsmorgon, säger hon. Och sedan erkände hon själv att de andra barnkanalerna hjärntvättar henne och nu kunde hon lättare stänga av TVn på egen hand, istället för att ha den på och bli hypnotiserad hela tiden. What a bliss, tänkte jag, så då kan vi alltså leva utan en box i framtiden?!
När allt det här är kirrat ska jag begära fet ersättning för sveda och värk (nej, för utebliven tjänst förstås). Och sedan lär jag byta leveratör.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar