Är kattvakt några dagar. Elvaåringen tjatar och tycker att vi borde skaffa katt igen. Jag får Hollingworths sång i tankarna. Men här ska ingen katt komma och bo. Ja, jag saknar det och jag skulle gärna vilja ha en, men jag är inte beredd att binda mig 20 år igen. Inte just nu i alla fall.
När kattägaren hämtar katten får vi gåvor som tack. Elvaåringen undrar varför och jag svarar fast jag vet att hon fattar. Då säger hon: "Förstår de inte att katten i sig är tack nog?" och jag håller med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar