onsdag 6 augusti 2014

Jag är bara en okunnig kvinna

En man som ofta står på sin balkong och dricker öl, och emellanåt fäller en icke så putslustig kommentar till personalen på förskolans gård nedanför balkongen, fick av bostadsrättsföreingen - som förskolan hyr lokaler av - i uppdrag att måla ett par rum inne på förskolan under sommaren.

När jobbet var klart fungerade inte två av fyra lampknappar som de skulle. Målaren/grannen gick dit för att fixa dem igen.

En kollega ringer mig för att säga att det efter skyfallen blivit översvämning på halva förskolans gård, så jag behöver anmäla det till bostadsrättsföreningen och hoppas att de kan åtgärda det innan vi ska börja jobba och förskolan öppnar igen. Jag går ned för att kolla läget innan jag anmäler något.

Gården är mycket riktigt översvämmad (nedanför målargrannen) - och lampknapparna fungerar fortfarande inte.

Jag anmäler översvämningen till den kontaktperson jag ska anmäla sånt till. Sedan ringer jag målaren.

- Hej. Du, jag ser att du har varit här och fixat med knapparna, men de fungerar fortfarande inte, så du behöver kolla på dem igen.
(Det låter som han sitter i bilen.) - Jaså? Men, alltså, då fattar jag inte vad som är fel, vad menar du inte funkar?
- De har en dimmerfunktion som inte fungerar nu och dessutom står ju lamporna bara och blinkar när jag trycker på knappen.
- Ja, men en målare kan inte förstöra ett elektroniksystem.
- Men om du inte kan fixa det, så får ju du ta hit en elektriker eftersom det fungerade innan du var här och nu fungerar det inte.

Sedan pågår flera meningsutbyten om vilka knappar jag menar och på vilket sätt de inte funkar. EXAKT samma beskrivning jag givit honom tidigare.

- Jaha, ja, men jag får väl komma in och kolla igen då, på vägen hem, nu när jag kommer.
- Okej.

Så jag inväntar ankomsten, som sker ca fyra minuter senare.

- Hej, jag väntade på dig, så blir det enklare om jag kan visa vad som är fel.
- Jaha, ja. Ja, och om det luktar öl så är det för att jag har tagit några när jag kom hem.
(Han STINKER som en hel öltunna. Kan tyvärr inte hålla mig.) - Jaha, men du var ju PÅ VÄG hem.
- Öh, ja, jo, ehm, men jag tog dom på parkeringen.

(Eller i bilen då? Men jag avhåller mig från att säga det.) Jag visar knapparna, funktionerna och påpekar att de som inte funkar också verkar sakna något på insidan, någon liten sak som är annorlunda, en fjädring eller så, vad vet jag, det är inte jag som är varken elektriker eller målare.

- Jaha, FJÄDER säger du, men vänta lite här nu....
Sedan börjar han leta i soffan intill lampknappen. (I mina ögon betyder det att han vid något tillfälle när han målat har sett en fjäder flyga iväg till soffan.)

Det knackar på dörren och jag öppnar åt ordföranden i brf, som vill kolla vad som står på. Då har målaren kommit på att det saknas fjädrar inuti lampknapparna.
- En liten sak, säger du, ja du är ju tjej så du kan ju inte säga annat.

För att hålla mig från att säga något riktigt dumt vänder jag mig istället till ordföranden och berättar om översvämningen. Den har han inte sett. Varpå målaren säger:
- Men den har jag sett från min balkong.
Och sedan, med en ton som dryper av överförmynderi och nedvärdering:
- Jag kan ta det med honom.
(Jag förväntade mig nästan, bara näästan ett "lilla gumman" i slutet, men det kom inte.)
- Nej, du behöver verkligen inte ta någonting med någon, jag har redan anmält det till rätt person, jag vill bara informera om läget.

Det hela slutar med att målaren säger att han ska "skaffa fram" två fjädrar och sedan går de två och jag kan gå hem från mitt jobb, mitt i en av mina semesterveckor.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar