När jag tittar på en kille som jobbar på McDonalds, men inte har så mycket att göra just då bortsett från att torka bänkar och väggar så påminns jag om jobbet jag lämnade efter två månader förra året.
Vi var tre personal på en förskola på morgonen, med få barn, och jag hade bara jobbat någon dag, så jag höll mig med barnen för det var vad jag visste var mitt jobb. Då kommer min "handledare" och skäller ut mig och säger att vi inte bara får "slappa" när det är så få barn, utan då ska vi städa lokalerna och hålla snyggt.
Fine, inga problem, men ingen hade informerat mig om det. Så jag får reda på att det minsann finns ett papper där vi ska fylla i vem som gjort vilka ytor och när (exakt som det ark som brukar hänga på McDonalds toaletter).
Jag har inga problem att städa, men sån attityd tänker jag inte ta. Och den incidenten tillsammans med några till gjorde att jag lämnade stället. Det var dock en bra erfarenhet och ytterligare en påminnelse om hur jag själv vill agera. Jag är inte konflikträdd (som chefen på det stället var). Ibland kan jag tänka: jobbar du med barn så kan du baske mig inte vara konflikträdd och du FÅR inte prata illa om folk bakom ryggen, det är tjänstefel i mina ögon.
När jag så ansvarar för två sommarbetare i ett par veckor innan semestern och får ta de konflikter som uppstår mellan personal och sommarjobbare så gör jag det. Det är mitt jobb. Jag tar skiten och snackar till det löser sig på endera sättet.
Sommarjobbarnas sista dag tackar de för att jag varit rak och tydlig mot dem och bemött dem med respekt och fått dem att trivas. Det visar vägen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar