Addictions

Det värker i munnen. Tandköttet längst in håller på att ge vika för en visdomstand som är på väg upp ur sin gömma. 39 år och visdomständerna har inte slutat växa. I must be a very, very wise person. Jag funderar på att ta en värktablett, men kommer fram till att det inte egentligen gör ONT, så jag låter bli. Vilket får mig att tänka på tabletter. Jag äter inga som helst tabletter.  Jag äter inga mediciner what so ever on a regular basis. Väldigt sällan tar jag ens en mild värktablett. Under det senaste decenniet har jag bara druckit alkohol en handfull gånger per år, even if it is something I enjoy doing. Jag röker aldrig, varken tobak eller annat. Jag dricker för tusan inte ens kaffe, never ever, och ganska sällan te. I am clean of addictions. Or am I? Maten är det som håller mig fast. Visst, jag motionerar inte närheten av så mycket som jag borde, men sockret. Sockret. Sockret som tar mig till oanade höjder och skrämmande dalar. Jag måste frigöra mig ur greppet. Det får bli mitt nyårslöfte.