Kvalitetsarbete

Pratar med min bror Pingu om att gå på bio med Tioåringen och Pingus barn Kanel och Peppar. Jag föreslår Arthur, den vill Tioåringen se.
- Nä, den har vi redan sett. Peppar somnade under filmen. Väl spenderade pengar.
- Jaha...
- Och 3D, vad är det för mening med det egentligen? Det kostar bara pengar, men det är ju inte så himla märkvärdigt. Peppar sitter mest och leker med glasögonen och flyttar omkring dem, klagar på att de kliar...
- Okej, men då kanske inte bio är direkt något för honom...?
- Jag vet inte...de är ju ändå rätt små, minns du när vi var på bio när vi var barn? Det hände ju nästan aldrig.
- Nä...
- Minns du hur gammal du var när du såg din första film på bio?
- Njaa, jag var väl sju eller åtta år, tror jag. Jag minns att jag sparade biljetten i flera år. Inte såg jag någon långfilm när jag var tre år i alla fall...
- Nä, och vad var det för film du såg då?
- Det var någon film med indianer, och cowboys tror jag, något amerikanskt. Pappa var med, och du. Det var på Rigoletto, största salongen. Det var en ganska stor grej. Nästa film jag minns är "Sopor" med Lena Nyman. Då var jag med mamma, på Draken. Lika ENORM salong.
- Hahaha, ja, precis. Så är det ju inte idag.
- Nä, idag ser jag så många filmer att jag knappt kan lägga alla på minnet. Måste börja sikta på kvalitet istället för kvantitet.

Ett minne slår mig, är det månde från "The seventh sign"? Jag minns någon scen i en film för länge sedan, en apokalyptisk filmscen där en av karaktärerna uppmanas vara vittne, och minnas vad som sker, så att det kan återberättas för eftervärlden. Många år av mitt liv tänkte jag att jag skulle vara så; alltid minnas för att kunna återge. I am not that person anymore, am I...