Svallande känslor

Julafton var avslappnad. Väninnan M var på besök - och hade med sig hemgjord rödbetssallad (jag vill aldrig äta någon annan sort nu!) och delikata mandelfrikadeller. Jag är tacksam att du finns M! Fejkbrasan på storbilden gjorde dagen. Klapp- och papperskaos över hela golvet i vardagsrummet. Absurt många sällskapsspel. Jag förstår inte vad Tioåringen ser i Monopol. Så himla roligt är det inte. (Nu var det "bankomatapparaten" som tillhörde spelet som lockade.) Nu har hon fyra varianter av spelet.

Nu är juldagen avklarad. Min kära moder har varit på besök. Not so relaxed, men det gick. Imorgon ska hon vara hemma hos oss med Tioåringen. Vi får se hur det går. Första gången de är ensamma tillsammans på nästan två år. My fingers are crossed.

Imorgon ska jag se första delen av "Breaking dawn" på bio. Ser fram emot det, även om den väl omöjligt kan vara lika bra som boken. Ser fram emot Kristen Stewart. Hon är skön. Gillade henne redan i "Panic room" och i "Zathura", även om jag knappt kände igen henne i Twilight-filmerna. (Hon har verkligen blivit en vuxen kvinna mellan första och sista av filmerna i sagan.) Jag ser fram emot Stewart i Snow White.

Jag läste ut Breaking dawn idag. Hela kroppen är fylld av upplyftande känslor. Det går långsamt att läsa. Tidskrävande. Det stör mig. När jag var tonåring läste jag mycket, mycket snabbare. Visst, jag har blivit äldre och läser inte lika mycket/ofta som då, men jag vet att det egentligen inte handlar om det. Det handlar om min hjärnkapacitet. Sedan jag smällde in i väggen för sju år sedan kan inte hjärnan hänga med på samma nivå som innan. Det är läskigt, och jag glömmer bort det ibland.