Filmen "Breaking dawn" var bra. Återspeglade (halva) boken på ett bra sätt tycker jag. Både väninnan M och min bror Pingu berättade (utan att ha sett filmen) att det var varning för epilepsi när Bella skulle föda barn, men varken min kompis Smilla eller jag tyckte att det var något märkvärdigt med ljuset i den scenen. Kan Tioåringen se filmen? Tjaa, jag tror det. Jag tror, och hoppas, att den andra filmen blir väldigt mycket bättre, och det ska bli intressant att se hur de lyckas göra bilder av det som sker i andra halvan av boken.
(Intill mig i biomörkret satt en ensam man i min egen ålder, med vigselring, och NJÖT av filmen. Han andades som högt och ljudligt som en blåsbälg och småskrattade för si själv. That was kinda strange.)
När jag läser böckerna så tänker jag inte på karaktären Bella like a weak, naïve, feeble, clumpsy and awkward young girl. Jag ser henne som stark. Ja, hon blir omhändertagen, men det är ju för att hon är så värdefull - och förtjänar att bli omhändertagen. Sort of. Böckerna är ju SÅ mycket bättre än filmerna. I böckerna gillar jag verkligen Edward, men i filmerna föredrar jag Jasper (Jackson Rathbone). Tioåringen föredrar Emmett (Kellan Lutz), eller Jacob (Taylor Lautner) i filmerna. I böckerna, framför allt i Ecplise, tycker jag att Stephenie Meyer visar hur påverkad/inspirerad av Wuthering heights hon är. Smart drag att presentera dagens unga genertaion för en äldre klassiker, dock.
Jag har aldrig varit på en premiär där det sitter tonårstjejer och skriker Eeeedward/Robeeert eller Jaaacooob/Tayloor, men när den sista filmen kommer om ett år så ska jag nog också sitta där och skratta när väninnan M skriker Chaaarliieee...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar