Evil is as evil does

På väg till affären med Elvaåringen passerar vi ett par pojkar som är ett år äldre än Elvaåringen. De ser ut att komma från fotbollsträningen. De går emot oss och passerar oss. Jag känner igen dem och jag vet att Elvaåringen gör det också, men ingen hälsar på någon, för Elvaåringen och pojkarna är inte vänner och umgås inte. Min enda bild av den ena pojken fläckas mörk av att jag vet att han trackade Elvaåringen när hon var typ sju år och jag ville ge honom en smocka på käften när min dotter kom hem och berättade vad som hänt, men behärskade mig och snackade med lärarna istället, som tog tag i saken. När vi nu passerar varandra ser jag att Elvaåringen stint tittar åt andra hållet, medan den trackande killen ser stint på Elvaåringen när vi passerar varandra. Jag följer honom uppmärksamt med blicken hela vägen förbi mig och jag fortsätter långsamt gå med blicken riktad mot honom bakom mig. Då ser jag hur han petar till kompisen med armbågen och härmandes försöker förlöjliga Elvaåringens gång och viftande med armarna. Precis när han gör det garvar han och pekar bakåt med tummen och båda killarna vänder sig om. Vad de inte är beredda på då är mitt onda öga. De hoppar till, skrattet dör och de stelnar. Jag stirrar ut dem någon sekund så att de har fattat att jag har sett, sedan vänder de snabbt och drar.