Spenderade lördagskvällen med Smilla. Det var väldigt länge sedan det var bara vi. Inga barn, och all tid i världen. Kunna prata vuxet, kunna fnittra hysteriskt åt småsaker och skämta som förr i världen. Very nice. Vi halvsåg Mello, men när resultatet för kvällen presenterades hade vi fullt upp att få locktången att fungera, så det var först när programmet preics var slut som vi insåg att Torsten gått vidare. Hur är det ens möjligt? Någon måste ju sitta och tokrösta bara på pin kiv.
Sent på kvällen knallade vi in på Golden hits på Kungsgatan. Jag hävdar fortfarande att stället är lite som ett kryssningsfartyg som korsar Östersjön, men på ett bra sätt. Jag fascineras totalt av våningen med schlagerbaren där folk verkligen skriker ut varenda ord i en schlager - och jag kan inte ett enda. Fast de människorna som är schalgerfans måste ju tycka att jag är lika underlig som trivs bäst på dansgolvet högst upp, där jag kan vartenda ord i alla 90-tals låtar istället. Enda kruxet med det där dansgolvet högst upp är att det är så litet, och att musiken har så ofantligt hög volym. Hörselskadade går senare vi hemåt i natten. Innan dess har vi så roligt att jag kiknar av skratt. Like the good old days.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar