söndag 25 mars 2012

To die for

Ryan Goslings leende gör mig så himla glad. Nu har jag sett Drive och jag blev glatt överraskad av allt, men framför allt tempot i den. Och musiken är underbar. Scenerna när Ryan Gosling och Carey Mulligan ler små glada leenden mot varandra gjorde mig alldeles lycklig. Och under hela filmen får vi väl aldrig ens veta Goslings karaktärs namn...? Fascinerande. Filmen innehöll också groteska scener med mycket blod som fullkomligt exploderar, vilket inte var något jag väntade mig. När det var några minuter kvar av filmen förväntade jag mig ett Disneyslut, men blev överraskad, glatt överraskad, men delvis besviken. Precis som det ska vara.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar