Nu har jag sett filmen Eat pray love. Den var väldigt lång. Eller den kändes väldigt lång. Den tog liksom aldrig slut. När jag känner så, så är det ett tecken på att filmen inte är särskilt bra. Visst, den hade sina ögonblick, men det var ingen höjdarrulle. Det kändes ovant att se Javier Bardem känslosam, men så har jag ju bara sett honom i No country for old men tidigare. Han är ju inte Benicio del Toro liksom. Fast det var väl det som var vitsen.
Jag irriterade mig på scenen när de ska fira Halloween och alla (sju) vid bordet ska säga vad de är tacksamma för, men bara tre gör det och sedan bryts scenen. Var tvungen att titta igenom director´s cut en gång och, ja, där fanns hela scenen när alla får säga sitt.
Jag fastnade för kommentarerna som "medicinkvinnan" fällde när hon undersökte Liz (Julia Roberts) ben. "No sex for a long time. Det känns på knäet, brosket är torrt. Sexhormoner smöjer lederna." Så det är därför mina knän knakar så oroväckande nu för tiden...!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar