Don´t wanna be the busy bee

För ungefär ett år sedan fungerade jag bra, utan att stressa upp mig så mycket för allt möjligt. En kombination av arbetslivet och hemlivet gjorde dagarna, livet, till en pina. Sedan blev det värre i höstas. Innan jul hade jag i princip gått ned mig i en mörk tjärn. Jag inser att nästan alla punkter för någon som är onödigt uppstressad stämmer in på mig. Vilket är illa. Sån var jag ju för länge sedan, och vill inte vara igen. När jag skulle till badhuset med Tioåringen igår började jag nästan skaka i kroppen för att jag var så spänd och tyckte att jag hade så mycket annat att göra. Tur att jag kunde bita ihop och följa mina tankar som sa att det var bra att gå. När jag hade simmat flera längder började spänningen i kroppen släppa en aning. Under förra veckan började jag kravla mig upp ur tjärnen. Jag har kommit till nya insikter och funnit nya mål. Jag vet dock att det är hyfsat lätt att säga och göra när det inte finns någon vardag som kräver saker av mig. Återstår att se hur det blir nästa vecka, när jag börjar jobba igen, och vilka nya rutiner jag lyckas skapa.