Personlighetsstörning

Tioåringen vaknade med mardrömmar på natten. Hon har gjort det flera nätter den här veckan. Det har kanske varit lite mycket. Först med hennes besvikelse över att Pappan inte hör av sig, och sedan få veta att han har flyttat och skilt sig, utan att säga ett ord till henne. Tioåringen är orolig att hon inte ska kunna träffa sina halvsyskon mer. Sedan läste Tioåringen om Kapten Svea, en bok hon fick i julklapp. Spännande, men läskig. Strax därpå drömde hon och på morgonen undrade hon:
- Mamma, skulle du tro på mig om jag berättade något för dig...?
- Så klart jag skulle. Jag skulle alltid lyssna på dig.
Så hade hon drömt att Pappan var i vår lägenhet, med en annan, okänd, man. Tioåringen hade försökt berätta något för Pappan, men han vägrade lyssna på henne och det skrämde henne. Den okända mannen skrämde henne också. (Dessutom tror jag att Kapten Svea råkar ut för att hennes pappa inte lyssnar/tror på henne.)

Inatt hade hon drömt att jag låg i min säng och läste, men i vår lägenhet fanns det en man från typ stenåldern och en kvinna som var jag från förut.
- Hur menar du "jag från förut"? Var jag gammal? Kom jag också från stenåldern?
- Nej, alltså, jag vet inte, du från för fem år sen eller nåt.
- Jaha.
- Mannen var snäll, han var det inget konstigt med, han bara var här. Han skulle pilla på mina pärlor och då sa jag stopp! för han höll på att ha ned dem på golvet, han visste liksom ingenting om det här livet...
- Okej.
- Sedan ropade den andra du från badrummet "kom, kom och hjälp mig" och då gick jag dit, men då var det ingen där.
Tioåringen rös till. Vi vet båda att det där är ett återkommande minne/dröm för henne. Ibland blir hon hysterisk eller paralyserad när hon behöver gå in i badrummet.
- Usch och fy. Vad gjorde jag då?
- Du var i ditt rum och läste hela tiden, som att du inte märkte något.
- Det var ju inte bra...
- Alltså, mamma, du är ofta med i mina mardrömmar. Antingen så blir du någon annan i drömmen eller så springer jag och når inte fram till dig eller så bråkar vi eller står du vid sidan om och försöker säga saker som ska hjälpa till.

Stor klump i halsen. Det känns ibland som att jag har en personlighetsstörning, och jag vet att det var mycket mer tydligt för henne då, för ca sju år sedan, när jag mådde dåligt och inte var mig själv. Numera är det bara när vi bråkar som jag ibland inte är mig själv. Och det händer ju att vi bråkar.