Gick på bio med Tioåringen och hennes två jämnåriga killkompisar, Emil och Nisse, idag. Innan bion handlar vi lösgodis. Jag säger tre gånger till dem att ta liiiite. Strikta instruktioner från Nisses mamma att han inte ska äta så mycket, för det finns inget stopp. Emil och Tioåringen tar (otroligt nog) lite, som jag, ungefär tio godisbitar. Nisse fyller halva påsen och ser sen förskräckt ut när han måste betala det själv (killarna har pengar med sig). Jag står ändå för drickat sedan.
Vi ska se Alvin och gänget 3. När vi väntar på att bli insläppta till salongen tittar Nisse frågande på mig och säger:
- Vad ska du göra när vi ser på filmen da...?
- Vet du, jag ska också se filmen.
- Jaha...
Jag har funderat på att någongång hitta på något annat när Tioåringen tittar på bio, men har ännu inte kommit dit. Idag hade varit ett ypperligt tillfälle att hitta på något på egen hand, men tanken slog mig aldrig. Too bad. Filmen var urdålig. Ungarna gillade den dock.
När filmen var slut hade alla ätit upp allt sitt godis och druckit upp all sin dricka. Vi gick till Pizza hut för att äta. Jag tog in en korg med nacoschips som förrätt, som vi delade på. Tioåringen hann äta tre chips och Emil åt kanske sju, för de satt och pratade med varandra. Jag åt säkert tio bitar chips, men Nisse vräkte i sig och skrapade sedan både korgen och dipbägaren. Och tömde sitt glas med läsk. Sedan kom pizzorna in. Emil och Tioåringen åt i godan ro och pratade på. Jag åt och ganska snabbt klar. Nisse pratade också, men åt väldigt fort. För att stanna abrupt när hans sista pizzabit var halvvägs uppäten. Det var en sån drastisk skillnad i hela hans kroppsspråk att jag reagerade och såg framför mig hur han kräktes ned hela bordet. Men det skulle han väl aldrig göra? Han skulle väl säga till om han mådde dåligt? Inte ett ljud kom från honom på säkert en minut och han började se grön ut och torkade svett i pannan. Börja ana oråd.
- Hur mår du?
Nisse skakar på huvudet och visar med händerna en svepande rörelse från halsen/munnen och ut mot bordet. Då ändrades min vision till kastspya.
- Ställ dig upp nu. Nu. Spring till toaletten.
Jag föste honom framför mig. Han hulkade. Snabbt som attan puttade jag honom förbi alla gäster. Alla toaletter upptagna. Lämnade honom utanför toadörren och sprang till köket, snappade åt mig en påse och rusade tillabak. Lite spyor på golvet redan. Kastade fram påsen. Han fyllde den. Till bredden. Too much of the good stuff. (Hur kan en pizza som tuggats för någon minut sedan redan hunnit bli flytande...?) Sedan skurade jag golvet. Tur att jag inte är kräsmagad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar