Dagligen vänder sig Tioåringen till med frågan:
- Vad betyder___________ ? (På linjen kan jag skriva en lång lista av ord. De som hon återupptäcker, som jag vet att hon hört tidigare, de som hon hävdar att hon aldrig hört, de som är svåra att stava eller uttala o s v. Numera är det oftast ord på engelska, som nyligen: "- Vad betyder rare spieces?")
Igår gjorde hon sin svenskaläxa.
- Mamma, vad betyder generös journalist?
- Ööhm, va? Något sånt kan ju inte finnas. De två orden ihop är ju en omöjlighet, i min värld i alla fall.
- Men det står så. Journalist vet jag ju vad det är, men vad betyder egentligen generös?
- Givmild.
- Vad då för nåt?
- Att man är frikostig, att man ger andra saker t ex.
- Jaha....men så är väl inte en journalist?
- Nää...
- En journalist vill ju alltid vara först med nyheter eller sånt.
- Ja, precis. Så vad står det egentligen, hur lyder meningen?
Hon läser upp pappret för mig. Jag blir inte klokare. Tills jag inser att den som totat ihop pappret bara velat få in så många ord som möjligt med det ljudet i, fast med olika stavningar, vilket blir min förklaring till Tioåringen, som hon godtar.
By the way: förra veckan kom Tioåringen hem med ett papper där läraren angivit målen i matematik för de kommande två månaderna. Jag kunde knappt finna luft, än mindre ord, efter att jag läst pappret. Klockan, temperaturer, räkna timmar, månaderna. What the...? Det där kunde ju Tioåringen redan för några år sedan. Jag läser målen för Tioåringen.
- Är det något av det här som du tycker är svårt, eller som du känner dig osäker på?
- Nää, tror inte det. Ibland är det lite svårt att komma ihåg att året är 52 veckor, men det är väl det enda.
Such a waste of talent...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar