Family ties

Min mamma ringer och babblar på. Jag vet att det räcker med att humma ibland, hon lyssnar ändå knappt på vad jag säger. Nu har hon massor att berätta, hon har pratat med många vänner och släktingar. Fast hon börjar med att prata om sin terapi. Det finns en man i hennes terapigrupp som skulle passa mig perfekt. Enligt min mamma, som gillar honom som en bror. Vilket leder oss in på min bror, Pingu. Hon ältar problemen med honom, och jag försöker medla.Hon drar paralleller till förhållandet med sina egna föräldrar. Jag låter henne hållas. Samtalet fortsätter in på kompisars föräldrar, och att en vän har skilt sig. En barndomskompis som varit tillsammans med sin man i 20 år har nu skilt sig. Min mammas kommentar är: "De passade ändå aldrig ihop riktigt". Jag kommer på mig själv med att gapa. Det är när jag upplever den här sortens negativa syn och kommentarer från någon av mina föräldrar som jag inser varför jag får kämpa för att försöka behålla en positiv livssyn. I know where I get it from.